Här kommer ett bildminne från en underbar helg i vänners sällskap.
Det hela började för mig lördag morgon. Står på stationen hemma i Höör och inser att det tåget jag ska ta inte går på lördagar (en miss på Skånetrafikens hemsida/reseplanerare).
Irriterad men ändå ödmjuk ringer jag kundservice så fort de öppnar. Känner väl att jag "kör över" tjejen som råkade svara. Hon ringer till jouren och några minuter senare sitter jag och en annan resenär (som hamnat i samma dilemma) i en taxi mot Ronneby. Snacka om kundservice!!
Väl framme möter jag Dr Mike och Joy.se som hade åkt upp dagen innan.
Vi hade inte cachat så länge när vi kom till en bergvägg.
Vi letade runt utan att hitta. Jag ser en lämplig placering en bit upp "häver" mig upp.
Då LOSSNAR stenen och jag faller handlöst bakåt. Ryggen får ta smällen då Jag landar på kanten till en släpkärra. Samtidigt tänker jag på stenbumlingen och kastar mig åt sidan.
När jag reser mig upp tittar jag in i Joy´s kritvita ansikte. Även Dr Mike saknade lite blod i ansiktet. Dr Mike stod så till att han såg hur stenbumlingen missade mina fötter/underben med några centimeter.
Nästan så jag får känslan att "någon/något" försökte säga mig att jag inte skulle cacha den här helgen!
Jag rev upp ena tummen och andra handflatan. Min rygg ömmar rejält och jag går som en gammal gubbe men får ändå säga att jag kom lindrigt undan.
Självklart skulle stenen dokumenteras så att mamma och fru kan bli riktigt oroliga
http://img.geocaching.com/cache/log/587 ... 43b4b4.jpg
när man är ute på dåliga vägar lite förtidigt på våren.
